Goddag Måndag!
Ja, då var det måndag igen. Som veckorna springer iväg.
D är på jobb och jag sitter och längtar till vattnet ska gå och lilla E ska komma ut. <3
Igår var vi i landskrona och hämta babyskydden. :) och så fick vi en babysitter och en lära gå manick.
Hanna och Sacha bjöd på kaffe, och till det fick vi något väldigt lätt men väldigt gott!
Smält mörkchoklad med frukt och bär. RIKTIGT SMARIGT, vattnas i min mun bara jag tänker på det igen. :)
Men för att komma till ämnet jag tänkte komma till idag så hoppar vi till vi sitter i bilen på väg hem från landskrona.
vi satt och lyssna på musik och då säger D.
-Jag tror att 30 år är den bästa åldern. Jag menar då har man nog allt på det torra.. Hus och ekonomin är säker och man har nog oftas en bra grund att stå på.
Behöver inte tänka så mycket på vad man gör och kan ta dagarna som dom kommer och ändå fortfarnade ung och kan gå ut med sina vänner.
Och jag håller nog med där. visst kan man vara 30 år och misslyckad också. men om man har nu som Hanna och Sacha tex. Ett fint och mysigt hem, tre spralliga barn och bra jobb och själv är dom unga och festglada.
Det är ju det man strävar efter. Och tänkt ändå kunna ta dagarna som dom kommer, och lägga sig med ett leende i sitt vackra hem och natta sina söta barn.
Vad tycker ni? Vilken ålder tror ni är bästa åldern?
