Mamamy

Nu har jag äntligen lite tid till att blogga, och idag blir det min förlossningsberättelse. :) den efterlängtade berättelsen.

Det hela börja med små värkar på onsdagen den 17, vid 19 tiden. Jag skulle börja laga lite mat, reser mig upp och ställer mig vid spisen och känner en smärta, som ett skärp dras åt runt magen och det typ hugger till i ryggen och sakta går mot magen igen. Jag tänker.. -Nu börjar det-
Jag säger till D att han får göra maten själv om han vill ha.. för jag måste sätta mig.
Detta håller på med ca 30 minuters mellanrum och sen när vi ska gå och lägga oss så går det över till ca 60 min mellan varje värk.
Jag sover rätt oroligt hela natten men D håller mig rätt lugn och påminner mig hela tiden att jag ska andas "igenom" värkarna.

På morgonen den 18, börjar värkarna komma allt tätare och D ska till jobbet. Men han får inte jobba så länge, jag ringer efter 40 minuter och då har jag värkar med 6 minuters mellanrum. D kommer hem och han tappar upp ett varmt bad till mig, och sen går han och ringer bb. Dom säger att vi kan komma in eller vänta, jag valde att stanna hemma sålänge som möjligt.

Vid 15 tiden ringer jag mamma, hon säger att jag ska börja gå runt i lägenheten så allt kan sätta igång sig snabbare.. jag hinner bara gå i en 30 minuter innan värkarna börjar komma med tre minuters mellanrum och det är dags att att köra till bb..
Det är värsta snöstormen ute och pakeringen utan för KK är fullt, vi får ställa oss ute på pildamsv och gå till bb.. värkarna börjar lugna sig och vi klarar oss in i värmen och då blir mina värkar mer intensiva.. Får ett rum på förlossningsavdelningen och gör tester.. allt ser bra ut och jag är öppen två cm och livmoderstappen är borta.. Mina värkar är fortfarande väldigt intensiva, så det blir en snabb dusch och sen blir vi förflytade till ett förlossningsrum och jag får lustgas.. kl är nu vid 18 tiden.
Öppningsskedet går väldigt sakta och jag får gå och ta ett bad.. O'ch nu börjar smärtan bli väldigt jobbig och får värkar med 1 minuts mellanrum.
Jag går upp ur badet och får gå och lägga mig igen.
mitt vatten har inte gått inu och dom bestämmer sig för att sätta hål på det.. och efter det så blev värkarna väldigt jobbiga och jag känner att jag inte fixar det på bara lustgas mer så ber om petidin..
nu är kl efter tolv och jag öppnas det sista cm:erna på en timme.
När jag är helt öppen så kommer krystvärkarna.. och jag kryster för hela fosterlandet, och Edin är ute på en halvtimme. :)

02.42 titta han ut. När dom la han på mitt bröst så glömdes all smärta bort och jag smälte fullkomligt när jag fick se vårt mirakel.. :)

Han vägde 3445g och var 53 cm lång.

Nu var äntligen vår familj hel. vår Edin var hos oss... :D lyckan var oförklarlig.. (L)