Nu är vår lilla prins 8 dagar. :D som tiden springer iväg.
Älskar honom mer för varje sekund som kommer.. :D

Nu har jag äntligen lite tid till att blogga, och idag blir det min förlossningsberättelse. :) den efterlängtade berättelsen.

Det hela börja med små värkar på onsdagen den 17, vid 19 tiden. Jag skulle börja laga lite mat, reser mig upp och ställer mig vid spisen och känner en smärta, som ett skärp dras åt runt magen och det typ hugger till i ryggen och sakta går mot magen igen. Jag tänker.. -Nu börjar det-
Jag säger till D att han får göra maten själv om han vill ha.. för jag måste sätta mig.
Detta håller på med ca 30 minuters mellanrum och sen när vi ska gå och lägga oss så går det över till ca 60 min mellan varje värk.
Jag sover rätt oroligt hela natten men D håller mig rätt lugn och påminner mig hela tiden att jag ska andas "igenom" värkarna.

På morgonen den 18, börjar värkarna komma allt tätare och D ska till jobbet. Men han får inte jobba så länge, jag ringer efter 40 minuter och då har jag värkar med 6 minuters mellanrum. D kommer hem och han tappar upp ett varmt bad till mig, och sen går han och ringer bb. Dom säger att vi kan komma in eller vänta, jag valde att stanna hemma sålänge som möjligt.

Vid 15 tiden ringer jag mamma, hon säger att jag ska börja gå runt i lägenheten så allt kan sätta igång sig snabbare.. jag hinner bara gå i en 30 minuter innan värkarna börjar komma med tre minuters mellanrum och det är dags att att köra till bb..
Det är värsta snöstormen ute och pakeringen utan för KK är fullt, vi får ställa oss ute på pildamsv och gå till bb.. värkarna börjar lugna sig och vi klarar oss in i värmen och då blir mina värkar mer intensiva.. Får ett rum på förlossningsavdelningen och gör tester.. allt ser bra ut och jag är öppen två cm och livmoderstappen är borta.. Mina värkar är fortfarande väldigt intensiva, så det blir en snabb dusch och sen blir vi förflytade till ett förlossningsrum och jag får lustgas.. kl är nu vid 18 tiden.
Öppningsskedet går väldigt sakta och jag får gå och ta ett bad.. O'ch nu börjar smärtan bli väldigt jobbig och får värkar med 1 minuts mellanrum.
Jag går upp ur badet och får gå och lägga mig igen.
mitt vatten har inte gått inu och dom bestämmer sig för att sätta hål på det.. och efter det så blev värkarna väldigt jobbiga och jag känner att jag inte fixar det på bara lustgas mer så ber om petidin..
nu är kl efter tolv och jag öppnas det sista cm:erna på en timme.
När jag är helt öppen så kommer krystvärkarna.. och jag kryster för hela fosterlandet, och Edin är ute på en halvtimme. :)

02.42 titta han ut. När dom la han på mitt bröst så glömdes all smärta bort och jag smälte fullkomligt när jag fick se vårt mirakel.. :)

Han vägde 3445g och var 53 cm lång.

Nu var äntligen vår familj hel. vår Edin var hos oss... :D lyckan var oförklarlig.. (L)

Ja, då var det onsdag idag igen, lilllördags som det kallades innan.

Idag har jag packat färdigt bb-väskan :) -klapp på mitt huvud-
Men som jag trodde så fick inte allt plats i skötväskan, så det blir två väskor. Men, så kan det väl gå. Man är två in till bb, och tre ut <3

I bb-väskan "till lilla E".

Filt till lilla E
blöjor
våtservetter
body stl.56
sockar
Joggingdress stl.56
babyolja
babyschampoo

Väska nr2 "till mammaMy".

Ammningsinlägg
Nattbindor
tandborste+tandkräm
hårborste
bok
hårtoffsar
mjukisbyxor
t-shirt
inneskor
glasögon
scampoo+balsam+tvål
deo

leg
gravidmappen
kamera
mobiladdare

Har jag missat något viktigt så lägg gärna en kommentar ;)




(10 dagr till bf idag <3)

Då är man i v.38+2 (v.39) nu. :)

Ja, då var det måndag igen. Som veckorna springer iväg.
D är på jobb och jag sitter och längtar till vattnet ska gå och lilla E ska komma ut. <3

Igår var vi i landskrona och hämta babyskydden. :) och så fick vi en babysitter och en lära gå manick.
Hanna och Sacha bjöd på kaffe, och till det fick vi något väldigt lätt men väldigt gott!

Smält mörkchoklad med frukt och bär. RIKTIGT SMARIGT, vattnas i min mun bara jag tänker på det igen. :)

Men för att komma till ämnet jag tänkte komma till idag så hoppar vi till vi sitter i bilen på väg hem från landskrona.

vi satt och lyssna på musik och då säger D.
-Jag tror att 30 år är den bästa åldern. Jag menar då har man nog allt på det torra.. Hus och ekonomin är säker och man har nog oftas en bra grund att stå på.
Behöver inte tänka så mycket på vad man gör och kan ta dagarna som dom kommer och ändå fortfarnade ung och kan gå ut med sina vänner.

Och jag håller nog med där. visst kan man vara 30 år och misslyckad också. men om man har nu som Hanna och Sacha tex. Ett fint och mysigt hem, tre spralliga barn och bra jobb och själv är dom unga och festglada.
Det är ju det man strävar efter. Och tänkt ändå kunna ta dagarna som dom kommer, och lägga sig med ett leende i sitt vackra hem och natta sina söta barn.

Vad tycker ni? Vilken ålder tror ni är bästa åldern?

Vad tycks??

Jag ber såmycket ursäkt för jag har varit så dålig på att skriva här. Men..

Ja självklart så finns det ett men med ;)
Har verkligen inte haft tid att sätt mig och skriva, och inte ork iheller egentligen.,

Börja jobba i dec, som ni säkert läst innan.. och det tog på mina krafter positivt.. Så när man kom hem efter en 6-7 timmars jobbdag så var jag helt slut och sen hade man ju fortf sina "sysslor" att fixa här hemma.. Ja ni vet..
Städa , diska och laga mat.

men nu har jag slutat jobba för en vecka sen. Nu ska jag göra mitt bästa för att hålla denna bloggen i livet, eller ja tills något annat som tar min tid kommer. :D

-----------------------------------------------------------------------

Nu är det inte långt kvar till man blir mamma iheller. :D ÅHHH, som jag längtar!!!

Den berömda slemproppen har gått för mig, eller iaf en bit tror jag.
men som ni säkert vet, så kan det kvitta.. han komma efter bf ändå. Så egentligen betyder det inte så mycket.
Men så rädd jag blev när jag upptäckte att det "rann längst mina ben"

-Jag satt(läs: som vanligt) och prata med Therese och från ingenstans så skulle jag gå och ta en glas vatten. Så jag reser mig upp ur soffan och då känner jag att det rinner längst mina ben :O
-Tess... du... det rinner längst mina ben säger jag i chock..
-vad ska jag göra?
Therese bara.. -GÅ OCH KOLLA, sen ring din mamma och fråga och sen ringer du mig igen!!!
som en lydig och chockad hund ringer jag till mamma..

-jag tror mitt... vatten har gått.. eller nja jag ... vet inte!"
mamma - vad säger du?
-jag tror mitt vatten.. vad ska jag göra?
mamma lugnar ner mig och får mig att ringa till malmö bm-mottagning och prata med någon där.
hon sa att det var ingen fara och att det antagligen bara var slemproppen..

så var min dag när slemproppen gick :P!!